Anyone know this club?
André Córdova Rudstedt & Ingeborg Kraft Fermin
The exhibition is a collaboration between Flat Octopus and Stockholm University, and has been curated by students of the class of 2027 in Stockholm University’s International Master’s Program in Curating, including Art, Management and Law. We are: Max Bryg, Milena Dahl, Federico de Carlo, Anais Constantino Figueroa, Karina Garbarini, Hasan Kayiplar, Sam Lochs, Lucrezia Pecchioni, Mollie Rönnberg, Izabella Trejo, and Juliette Sakmar Åberg.
Venue: Döbelnsgatan 39,
113 52 Stockholm, Sweden
Vernissage: 20 February 2026, 19:00-22:00
On view: 20-21 February 2026
Opening hours:
20 February 2026, 19:00-22:00
21 February 2026, 12:00-16:00
Visitor Information:
From Rådmansgatan Tunnelbana station, it is approximately a 5 to 10-minute walk to the exhibition entrance, located at the garage doors next to Döbelnsgatan 39.
Accessibility & Triggers:
The exhibition space is wheelchair accessible, as there is elevator access.
Visitors sensitive to loud sounds, dark spaces, and alternative light sources should exercise caution.
Content Advisory: references to adult content
—–
EXHIBITION TEXT [ENG]
“Anyone know this club?” a forum user asks in August of 2012.
The establishment in question was a gentlemen’s club. Hidden in the basement of Döbelnsgatan 39, visitors could discover a place of illusions: sensuality, luxury, and decadence. As a strip club, it was advertised to be “the pinnacle of glamour, mystery and unequivocal entertainment”
Now, the strippers are gone. The guests have left. The rooms have been emptied. What remains is a mirrored bathroom, gaping holes in the ceiling, broken speakers, and wallpaper – faded, peeling, and barely clinging to the walls.
Years later, these banal remnants become potent vessels for stories. In a process of feverish archaeology, André Córdova Rudstedt and Ingeborg Kraft Fermin excavate the relics of made-up intimacy, reanimating the long gone. Anyone know this club? invites you to a staging that is sticky, thrilling, and a little perverse – a saturated state between imagination and truth.
Through an immersive soundscape installation based on found material and digital traces, the two artists create layers of recollection and fabrication. Before what’s left of the old club is wiped clean and erased, sounds and movements turn the basement into a place of suggestion once more. Creating an artificial memory that is so enthralling, it may just be true.
André Córdova Rudstedt (b. 1991) works with moving images and installation, using AI-based voice cloning and animation to explore power structures, collective behavior, and societal norms. His practice moves between humor and discomfort, where satire serves as a critical tool to highlight the absurdities of contemporary life.
Ingeborg Kraft Fermin (b. 1993) examines mediated reality through personal narrative, tracing how desire, memory, and attention are shaped as everyday life is constantly filtered and documented. Working mainly with video and multimedia installations, she produces works that spark curiosity about the larger systems that inform the contemporary experience of her generation.
—–
EXHIBITION TEXT [SWE]
”Någon som känner till denna klubb?” frågar en forumanvändare i augusti 2012.
Lokalen i fråga var en herrklubb. Gömd i källaren på Döbelnsgatan 39, kunde besökare upptäcka en plats för illusioner: sensualitet, lyx, och dekadens. Som strippklubb marknadsfördes den som ”toppen av glamour, mystik och otvetydig underhållning”.
Numera, är stripporna borta. Gästerna har gått. Rummen har tömts. Det som kvarstår är ett badrum täckt i speglar, hål i taket, trasiga högtalare, och blekta tapeter som lossnar från väggarna.
År senare blir dessa banala lämningar kraftfulla kärl för berättelser. Genom en arkeologisk process av febrilt sökande, gräver André Córdova Rudstedt och Ingeborg Kraft Fermin fram resterna av vad som en gång var skenbar intimitet. Det som gått förlorat väcks till liv igen. Anyone know this club? bjuder in till en klibbig, laddad, och lite pervers iscensättning — ett mättat tillstånd mellan sanning och påhitt.
Genom en sensorisk ljudinstallation som utgår från hittat material och digitala spår, skapar de två konstnärerna lager av minnen och föreställningar. Innan de sista efterlämningarna av klubben avlägsnas och raderas, blir källaren återigen en suggestiv plats. Med ljud och rörelse iscensätts ett minne så fängslande att det skulle kunna vara äkta.
André Córdova Rudstedt (f. 1991) arbetar med rörlig bild och installationer. Genom AI-baserad röstkloning och animering undersöker han maktstrukturer, kollektiva beteenden, och samhälleliga normer. Hans praktik rör sig i gränslandet mellan humor och obehag, där satir fungerar som ett verktyg för att kritisera och lyfta fram det absurda i samtiden.
Ingeborg Kraft Fermin (f. 1993) undersöker den medierade verkligheten genom personliga berättelser. Hon spårar hur begär, minne, och uppmärksamhet formas i vardagslivets filtrering och dokumentering. Genom att främst arbeta med video och multimediala installationer, producerar hon verk som väcker nyfikenhet kring de omfattande system som påverkar hennes generations upplevelser av samtiden.
Ett samarbete mellan Flat Octopus, Stockholms universitet, André Córdova Rudstedt och Ingeborg Kraft Fermin.Utställningen har curerats av förstaårseleverna på det internationella masterprogrammet i curating, med inriktning mot konst, management och juridik vid Stockholms universitet. Viär: Max Bryg, Milena Dahl, Federico de Carlo, Anais Constantino Figueroa, Karina Garbarini, Hasan Kayiplar, Sam Lochs, Lucrezia Pecchioni, Mollie Rönnberg, Izabella Trejo, och Juliette Sakmar Åberg.
Flat Octopus 